När började man göra färgfilm?

George Albert Smith utvecklade Kinemacolor i England år 1906 som var det första lyckade försöket att skapa färgfilm. Det var en additiv färgblandning av två primörer (rött och grönt) som användes för att få skapa färgskala. A Visit to the Sea Side (1908) var den första produktionen i Kinemacolor.

De första filmerna var svartvita och utan ljud. Eftersom kameramannen vevade fram filmen i kameran såg det ut som att folk rörde sig ryckigt och fort förr. Redan innan film visades på duk hade man kunnat se rörliga bilder i så kallade tittskåp. Glödlampans uppfinnare Thomas Edison uppfann ett så kallat Kineskop 1888.

Lappblod, den första svenska färgfilmen i 35 mm Technicolor, spelades in från april till framåt sensommaren 1947. Premiär . Allt labbjobb gjordes hos Technicolor i West Drayton, England. Denna film gjordes av allt att döma med Technicolor Monopack, dvs Kodachrome i stora rullar.

Den första allmänt kända fotografiska metoden presenterades i augusti 1839 av fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerre () i Paris. Metoden hade han tagit fram tillsammans bortgångne kompanjonen Joseph Nicéphore Niépce som Daguerre hade samarbetat med sedan 1829. Han tog världen med överraskning.

Enligt Svensk Filmdatabas gjordes Sickan Carlsson-filmen Dans på rosor i ”svartvitt och färg” mellan december 1953 och april 1954. Färgsystemet ska ha varit Eastmancolor och laboratoriet Film-Labor.

Gemensamt för all animation är att man sätter ihop bilder som ursprungligen är statiska för att ge en illusion av rörelse. Även konventionell film består av stillbilder i sekvens, men här har stillbilderna återskapat en rörelse från verkligheten. En spelfilm återskapar rörelse, medan animation skapar rörelse.

Gramnegativa bakterier är bakterier som inte färgas i ett gramfärgningstest. Motsatsen är grampositiva bakterier. Skillnaden mellan gramnegativa och grampositiva bakterier är hur deras cellväggar är uppbyggda. Hans Christian Gram skulle, år 1884, påvisa förekomsten av bakterier i animala vävnader.