Vad är en Renässanskvinna?

kvinnor som själva förfogat över en förmögenhet – både änkor, ogifta kvinnor och gifta kvinnor. Och kvinnor yrkesarbetade i stor utsträckning – både i de fattigare skikten och i de mer förmögna. Ett exempel är författaren Christine de Pisan () som försörjde hela sin familj.

På 1500-1700 talet hade kvinnan en uppgift i livet, att föda barn, uppfostra dem och tjäna sin make, utan att ha någon som helst rätt till skilsmässa. Kvinnorna var inte alls lika värda som männen. Det fanns inga kvinnor på de högre posterna, med undantag för drottningen.

Den nya idévärlden var vad man kallade renässansen. Under den här tiden började man sätta själva människan i centrum. Man var inte längre tvungen att hålla sig till de gamla tråkiga och förutsägbara traditionerna, eller till viss del var man ju det det, men nu hade människan fått en mycket friare vilja i samhället.

Kvinnan var under upplysningen något som mannen ägde. Hon hade inget att säga till om, varken politiskt eller i sitt eget hem. Det var oerhört dålig jämställdhet under den här tiden. Naturrätt var ett ord under upplysningen som visade att alla människor hade från naturen sina uppgifter och det gick inte att ändra.

1700-talets debatt om flickors utbildning Fäder och manliga pedagoger var de som i huvudsak bestämde vad döttrarna skulle undervisas i. De upptäckte att det kunde vara till nytta att ge flickor bättre utbildning. … Till slut enades man om att flickor behövde få bättre utbildning.

Kvinnan var omyndig från födseln till döden, hade inga medborgerliga rättigheter och ingen arvsrätt. När hon var mellan 12-15 år gifte hon sig. Vid ett giftermål övergick förmyndarskapet från fadern till den äkta mannen och äktenskapet var en uppgörelse mellan de två.

I Antikens Grekland hade kvinnor och män olika arbetsroller och rättigheter. … Kvinnorna var en del av männens ägodelar. De var hemmafruar och var illa behandlade, även när de är unga flickorna och hälften av flickorna dog innan de fyllde 10år. De kvinnor som över levt barndomen levde i genomsnitt bara tills de var 35år.

Kvinnorna skrev om att de tyckte att det var orättvist att de inte fick rösta, de blev bortgifta när det var ganska unga. Det fick inte välja vem det ville gifta sig med. Ifall männen var otrogna mot dem, så fick de inte skilja sig som man får idag.

Oäkta barn var en skam och många kvinnor i samhället lät döda sina ”oäktingar”. Kvinnan var under upplysningen något som mannen ägde. Hon hade inget att säga till om, varken politiskt eller i sitt eget hem. Det var oerhört dålig jämställdhet under den här tiden.

På 1500-1700 talet hade kvinnan en uppgift i livet, att föda barn, uppfostra dem och tjäna sin make, utan att ha någon som helst rätt till skilsmässa. Kvinnorna var inte alls lika värda som männen. Det fanns inga kvinnor på de högre posterna, med undantag för drottningen.